Lugnt (för tillfället...)

Lilla fröken bäbis-Hedda tycker att det är skönt när husse måste hålla sig lugn.

Hon är en bra "husse-vakt"!

Ett år har gått

Puss på dig gumman!

Det hände en söndag

Dagen hade börjat så bra. Vädret var strålande fint och vi "pysslade" med lite av varje, maken och jag.

Käre sonen var i Huvudstaden på träff inför inryckningen. ("Familjen" i stenvillan på höjden kan känna sig trygga närmsta året som kommer att ha vår store, starke, käre son som högvakt till häst.)

Kära dottern var på besök hos kamratskan efter nattliga äventyr i staden.

Då HÄNDE DET! Något skymde plötsligt solen. Jag hörde maken VRÅLA på mig! Jag visste med en gång!

Sågen hade deformerat hans hand. Ambulansen var snabbt på plats och fantastiska kirurger lagade honom i 13 timmar! Tack gode Gud (eller Persson eller Reinfeldt eller nå'n) för svensk sjukvård! Dom har räddat det mesta av handen och har gott hopp om fortsättningen.

Lovis och Hedda undrar så vart deras promenadkompis tagit vägen.

SPÖKEN!

Det spökar i det Arvidssonska residenset. Fast inte på nätterna som det brukar utan på dagarna när vi lämnar hemmet några timmar. När vi kommer hem igen så har mannens trätofflor promenerat bort från hallen och fårskinnsfällen i tv-rummet har flyttat sig (snart säger den väl bääää oxå).

VARJE GÅNG!!!

Underligt eller hur?

Och dom här två förstår inte heller nå't.....

(Lägg märke till Lovis leende och Heddas oskyldiga min)

Bara för att bevisa att det är sant!...

...så kommer här ett bildbevis på att nämnda släkt lider av nämnda mani...:-))

Lovis är också kusin...