Lilla fröken bäbis-Hedda är inne i värsta slyngel-åldern! Hon retas, snor saker, kommer inte när man ropar osv osv... Men jag läste nånstans att man får trösta sig med att dom kommer ialla fall inte hem med piercing i näsan eller tatueringar som andra tonårsbarn! Man får va' glad för det lilla...;-)
Och inte har väl dom andra hundarna nånsin varit så här jobbiga? Eller?....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är som föda barn & ha barn vet du, man glömmer det onda & det jobbiga :-) Haven förtröstan, det går över....någon gång....om ett par år......eller.......Skämt åsido, hon blir vuxen hon oxå. Pussa henne!
SvaraRaderaGjorde det ont?...;-)
SvaraRaderaPussa går bra! Gosegris är hon i alla fall, den lilla skiten.